En dag för alla våra fantastiska Pappor i världen! Men samtidigt är det en dag jag mår sämre än bättre. Det är tips om presenter, reklamer om vad du kan ge din Pappa, det är hyllningar och det visas över hela sociala medier. Idag kan jag hoppa över allt som kallas sociala medier för idag blir jag mer ledsen än glad. Kanske är det för att min Pappa inte är här. Att jag ännu ett år inte får fira denna dag då alla våra Pappor ska hyllas. Kanske för att det nu snart är fem år sedan jag fick krama om dig ordentligt, känna din närhet och din stora bamse kram som alltid önskade dig en teckning oavsett om jag var tre eller 17. Jag hade världens bästa Pappa!

Dessa månader Oktober/November är den tuffaste tiden om året för mig. Speciellt när man är här hemma i Sverige och verkligen känner allt så nära. Där allting hände, vädret, mörkret, den svåra tiden som varit. Att det fortfarande kan kännas så nära, nästa att jag kan ta på den..

Din farsdag för fem år sedan Pappa, inte ens den var normal. Inte fick vi ge dig några fina blommor, du kunde varken äta, prata eller gå. Intensiven på Uppsala sjukhus.. Det vara svåra tider, verkligen det mörkaste jag varit med om, omkring två veckor innan jag var tvungen att släppa din hand, släppa dig för alltid. Låta dig bli fri från din sjukdom. #fuckcancer

Den här dagen, ungefär som det ser ut utanför fönstret än idag fem år senare. Träden är nakna, det är minusgrader som rycker när man andas, backen är täckt av snö, det är fler grå dagar än blå och alla stannar hellre inne än att gå ut. Den här dagen ville jag ändå göra allt för att visa min uppskattning till den fantastiska Pappa du var! Även om just i dessa tider, denna stund, bara närhet och kärlek fanns, var det allra viktigaste. Men plastrosor i orange och röda fick vi försiktigt ta in och några trisslotter. Samtidigt som det slog mig att även om en miljon skulle visa sig under denna trisslott finns det ingenting mer jag önskar än att få en frisk pappa. Vad är pengar mot ett liv..?

Men det leendet lever jag än på, alla dina fina leenden älskade Pappa. Även fast dessa svåraste stunder ser jag fortfarande ditt leende. Kärleken och värmen i familjen. Tillsammans är vi starka!

Dessa rosor fick följa med dig till varje plats på sjukhuset, varje nytt rum, varje ny avdelning och sen hela vägen tillbaka till Gävle sjukhus där personalen ställde upp dem fint i fönstret i mitten på November. I det rummet vi fick säga farväl, tvungna att slita oss ifrån dig och du min älskade starkaste Pappa, du var tvungen att lämna oss. Jävla sjukdom! Den dagen, det sista andetaget. La personalen en av dessa rosor i din hand då vi var tvungen att säga farväl.

Rosorna är en idag fem år senare med oss, just nu tar lillasyster 12 år hand om dem säkert som också varje dag saknar sin Pappa. Alla oss fyra syskon som varje dag lever med en stor saknad och ett ärr som aldrig läker. Vi älskar dig vår stora, starka, fantastiska, värdefulla, inspirerande Pappa. Du är alla vår stora idol. Även ett till år utan att få fira dig vill jag än en gång säga, Jag älskar dig!

Fira era Pappor till skyarna och glöm inte berätta hur mycket dem betyder mer än presenter! Vi är många som också inte har chansen att fira våra Pappor och för oss är det en annorlunda sort dag. Det är både sorg och glädje men jag väljer glädjen och tänker tillbaka på den dagen, sista gången jag fick fira och vilken fin stund vi fick då. Glöm inte ta vara på tiden för det är det viktigare och känsligaste vi har. Vi har aldrig någon aning!

Nu kommer tårarna så nu måste jag sluta.. Jag saknar dig!

KÄRLEK

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments


Ni som följt mig länge vet att min mage är speciell, lite ärr och en slang mitt i allting. Ja så kan det gå när det är tumörer, sjukdomar och komplikationer som härjar. Ett vanligt liv i min atmosfär. Vet att många frågar och är nyfikna när magen kommer med i bikinibilder mm och jag förstår för er som inte hängt med vad det faktiskt är och varför. Resan är lång så vi återgår till det en annan dag.

Just nu känner jag mig bara för att vara ärlig och rocka pepp till alla vackra tjejer och kvinnor där ute. Vi är alla annorlunda och vi har alla skavanker som vi antingen accepterar eller hatar. Men jag vill ändra det till älska sig själv. Det är så viktigt att vi älskar oss själva rockar våra vackra kvinnokroppar och ja idag är till och med jag i en dålig bubbla med min slang och mage. Jag har så förbannat ont vid min slang. Ja det är sant, fy tusan vad jag pinar och smärtan är precis som att vrida i ett öppet sår med en vass kniv. Aj aj aj vad ont jag har och det är en pina om dagarna och om nätterna när jag vaknar av smärta. Det är olidligt. Var förbi apoteket i hopp om att någon skulle förstå se och kunna hjälpa med dem i ett chockuttryck och funderingar hur en så normal tjej kan dra upp tröjan och ha en hel historia på magen med slang och ärr kändes mer intressant än att faktiskt hjälpa mig så ett läkarbesök väntas i senare i veckan. Har ni något ni är mindre nöjd med eller får er att ha sämre dagar?

Det är inte alltid en dans på rosor och det är det inte för någon. Och det är okej att ha så ibland men sen måste vi peppa upp varandra, positiv energi och älska oss själva. Det är så viktigt att acceptera sig själv. Tänk att man får ha den bästa killen som är en hjälte i hela min vardag. Vare sig det är att hjälpa till att koppla droppet, hjälpa till när jag har läkarbesök eller pyssla om slangen nu när jag har sån smärta. Min fina Emilio är min hjälte. Glöm inte att omringa er av de människor som vill ert bästa och göra er till den bästa människan ni kan bli. Bästa kombon!


Likes

Comments

Finns nog ingenting viktigare i världen än att våga vara sig själv. Utan alla yttrande påverkan. Oavsett vem du är, hur du ser ut, vart du kommer ifrån, hur du vill vara och hur andra ser ut. Ibland är det viktigaste att ibland stänga av och bara gå in tillbaka till sig själv i spegeln, Vem är jag! När man väl funnit svaret på den frågan tror jag människan kan leva ut utan några bekymmer eller yttrande påverkan.

Oavsett om du är gay, lesbisk, gillar hårdrock, gillar rosa kläder, eller alltid vill klä dig i svart, är född som större i kroppen eller är väldigt smal, det är väl samma sak? Är man missnöjd med något, eller känner sig ledsen för att jag inte är si eller så. I slutändan finns det inget att ändra förutom att finna och acceptera sig själv, utan yttrande påverkan!

Jag tror så mycket på det jag skriver ovan. Jag tror så mycket för att jag vet, jag är själv uppvuxen annorlunda. Helt annorlunda från alla i min omgivning och jag har aldrig och kanske aldrig kommer finna någon som ser ut som mig. Det finns bara en av oss och ibland är vi olika och det ska vara något fint. Tänk om hela världen tyckte likadant, alla vill ha samma tröja på hm, alla vill ha precis den kroppen, alla vill ha just den där inredningen hemma. Tack och lov är vi olika och det är så fantastiskt! Men man har aldrig någon rätt att döma det ena eller det andra för det finns faktiskt inga rätt eller fel.

Hänger ni med? Jag har senaste dagarna sett mycket texter som i sommar ska jag bära bikini vare sig jag vill eller inte, ikväll tänker jag vräka i mig chips bara för jag vill, idag tänker jag ha skitit hår för jag skiter it, jag gillar mina kurvor medans många som är smala bara drömmer om kurvor så drömmer de med kurvor att vara smalare.Inklusive mig. Har man lockigt hår vill man ha platt medans de som har platt hår endast drömmer om fylligt lockigt hår... Ni hör ju, skit fullständigt i yttrande påverkan börja älska dig själv och skit i alla andra. Börja inse hur fantastiskt du är, istället för att hitta alla rätt på alla andra. Vi alla har problem, saker vi är missnöjd med men när man väl kommer till punkten att acceptera sig själv då finns det ingenting som stoppar.

Jag har en ovanlig mage, lever med en slang och en ett stort ärr som ser ut som en sur mun, men orkar jag bry mig om alla som tittar, alla gånger man får blickar rakt på magen medan jag ser dem rakt i ögonen. Orkar jag lägga den energin på någonting som ändå inte gör mig gott. Jag skiter it och bestämmer mig för att jag är fin precis som jag vill se ut och det här är jag! Jag har valt att älska min kropp och det ska DU också göra!

I sommar hoppas jag att varje kvinna/tjej/kille/man inser det vackra om sig själv och rockar i snygga bikinis oavsett om folk tittar eller inte. Som jag tänker, hoppas de tittar för att bikinin är fin eller att jag är fin i bikinin inte för mina bristningar som magen. Du väljer hur ditt sinne ska tänka, jag väljer att tänka att vi alla är perfekta! TÄNK POSITIVT!

GO GIRLS!


Likes

Comments

Ikväll är jag faktiskt ledsen, försöker ofta hålla huvudet högt men ikväll sprack det. När någon bara överöser dig med negativ, nedtryckande ord som sätter sig i själen då spricker jag. Att våga ta in Pappa i bilden och endast ha ett mål av att knäcka mig så lyckades du. Då blir jag ledsen och ikväll fick jag allt det överöst över mig och det handlar bara inom familjen. Tragiskt nog. Ibland försöker man räcka till, försöker finnas för allt och alla samtidigt som man fokuserar på sitt egna liv. Ingen förtjänar ett sånt hat och idag rinner tårar ned för mina kinder av motgångarna, livet och min uppväxt som inte var en dans på rosor emellanåt och att idag få skit från sitt liv gör mig ledsen i själen. Så jag lämnar det så, ska ta fem djupa andetag och fokusera på en ny morgondag. Godnatt.

Likes

Comments

Det finns alldeles för många som tycker Måndagar är en dålig dag så därför valde jag idag att göra ett måndags pepp inlägg. Jag har valt att måndagar ska vara en bra dag just för att det är en ny vecka, nya utmaningar och man har ännu en ny chans att göra denna vecka ännu bättre än den förra. Låt oss hylla Måndagar!

Detta är en video Emilio visade mig och sen dess är jag fast, kan titta på denna video om och om igen! Detta är precis vad jag lever och strävar efter i livet, därför utmanar jag mina mål här och idag. Vad som får mig motiverad till att göra allt jag vill göra. Denna video tänker jag spara och titta på när jag behöver den. Det finns alldeles för många gånger man är för nervös för att våga ta steget, rädd för att hoppa, nervös för att våga. Men något jag alltid vetat är att jag inte tillåter mig själv att stanna kvar i Gävle där jag en gång växte upp. Jag vill fylla min hjärna och själ med så mycket minnen, äventyr och intryck jag bara kan. Varje dag tackar jag mig själv av att ge mig ut och uppleva världen som får mig att varje dag fylla mig med livsglädje, utmaningar och äventyr. Komma hem med ännu större erfarenheter. Alla intryck, känslor, händelser och allt jag aldrig skulle få uppleva hemma. Detta får mig att växa och finna mig själv!

Man får aldrig sluta drömma, sluta sträva, små som stora mål i sitt liv. Det enda som stoppar än är sig själv. Våga gå mot normen, våga stå för dina drömmar och våga satsa. Man ångrar inget man gjorde utan man ångrar saker man Inte gjorde. Utan istället ge sig ut och hoppa från berget, våga satsa våga testa. Även om man kommer tillbaka så har man i allafall testat, vågat och vuxit! Arbete, karriär, livet, sina handlingar, drömmar, resor ALLT

Som han säger, livet handlar inte bara om att jobba, betala hyra och se fram emot helgen. NEJ! Det handlar om att våga och aldrig ge sig. Man måste tro på sig själv även i motgångar. Allt går inte på en räls i livet, inget kommer på ett silverfat man måste kämpa! Man väljer inte sina drömmar utan drömmarna väljer dig! Men den stora frågan är, har man modet att ta an sig drömmen som väljer dig? Eller låter man det bara försvinna förbi..

Tänker ofta på hur flygrädd jag är men att jag aldrig låtit det stoppa mig från att uppleva världen, hur jag alltid tittar upp mot den blåa himlen för att tänka hur många plan som faktiskt är där uppe just nu. Hur många plan som lyfter och landar varenda dag. Att det inte ska stoppa mig från att ge mig ut och fylla min själ med äventyr.

Som han säger i videon, att han lärde sig nya saker om flygplan. Att piloten han pratade med berättade för han att det är mer farligt för ett plan att stå stilla på marken. För på marken rostar planet, slutar fungera, och får slitage mycket snabbare än om det skulle vara i luften. Att flygplan är menade att vara i luften och människan är menad att leva ut sina drömmar därför är det en förlust av att vara kvar på marken utan att TAKING OFF!

Men alla hinder ska inte låta sig ta dina drömmar. Man måste våga möta hinder i livet för att ta sig framåt i allting och aldrig låta sig GE UPP! Vilket vi alla får möta för att nå sina drömmar! Precis som han säger om alla artister som kämpat för den plats de sitter på idag. Antingen kämpar man för sina drömmar eller så lever man med ånger.

MAKE A BRAND NEW ENDING!

Likes

Comments

Fråga: Hej, Här kommer kanske en jätte konstig fråga, men det är något jag undrat över länge. Jag har en son som har knapp. Han har den av andra skäl än dina och äter inget alls via munnen! Men vad jag undrat över är hur det känns när maten pumpas in i magen? Kommer det en mättnadskänsla? Smakar man smaken av maten fast den inte kommer genom munnen? Förlåt för mina konstiga frågor. Jag har full förståelse om du hoppar över dom!

Svar: Hej och tack för din kommentar. Det finns inga konstiga frågor! Jag förstår självklart att du undrar över detta och det här är något jag fått möta många gånger längst vägen då jag mött föräldrar som har barn som inte kan äta och i de flesta fall inte äter alls via munnen. Jag känner varje gång att jag mer än gärna svarar på alla dessa frågor jag förstår ni har speciellt eftersom jag kan äta på båda sätten! Vilken cool son du har som också har en knapp! När maten pumpas in i magen så kan man känna det, men inte mycket. Det är alltså inget som är obehagligt!  Speciellt inte efter man vänjer sig till det. Om jag får sondmat när jag är vaken så kan jag lätt bli lite illamående men inte om man ge det sakta, normalt tempo som att du äter. Om nätterna fungerar det utmärkt men jag antar att din son får det om dagarna så bara man gör det i en bra takt som att man äter så är det inga problem men däremot har jag svårt när det pumpas in för fort! Annars är det inga problem! Du känner absolut mättnad och det är nog det bästa, så det är precis som att du skulle äta middag och blir mätt. Man kan känna smaken absolut men inte mycket. Det är det absolut bäst sättet och jag älskar min och är stolt över min knapp! Hoppas du och din son har en fin vår! KRAM

Likes

Comments

Idag är det din dag, din födelsedag! Idag är det fyra år sedan jag fick fira din födelsedag senast, senaste gången jag fick sjunga och ringa och säga grattis till min älskade far. Idag är en sån dag jag innerst inne känner mig nedstämd av saknad, att hjärtat skriker efter min Pappa. Om jag bara kunde få ta ett samtal, bara en minut, höra din röst, se dig, fira dig för den vackra människa du var. Idag gick jag som vanligt in på din Facebook sida, som fortfarande finns kvar av minnen från vänner och släktingar. Du känns så nära men ändå så långt borta. Att få titta på dina bilder, låta hjärtat sakna ännu mer. Det gör ont! Varför ska det alltid vara så orättvist i världen, tänk om vi kunde finna svar på denna oändliga fråga. Idag får detta inlägg fylla min blogg av hyllning för min Pappa. Jag har inget annat jag vill dela idag än hur tacksam jag är för att fått haft en sån fin Pappa alldeles för kort i livet. Att vi alla måste vara tacksamma för det vi har här och idag för imorgon är en annan dag..

Finns inget mer jag lärt mig genom livet än den starka tacksamheten till de små sakerna i livet. Bara det att få ha en Mamma och Pappa vid sin sida. Tänk hur avundsjuk jag kan bli på dem som har båda sina föräldrar och ännu mer avundsjuk att båda är tillsammans. Vilken dröm i mina ögon! Ibland inser man inte saker förens den dagen de inte finns mer. Det är ett starkt tanke jag levt efter hela mitt liv även då min Pappa fanns med mig och det är jag idag oerhört tacksam för. Ändå är det alldeles alldeles för kort.

Min Pappa var en glad vacker och oerhört omtänksam människa. Han var alltid alla till gods, ville alla väl och var också lite väl för snäll ibland. Fanns inget viktigare i hans ögon än att se oss alla barn vara lyckliga. Även fast mina syskon bara var 4 och 6.. Ingen ska behöva lämna sina barn vid den åldern INGEN ska behöva säga farväl till sin Pappa i den åldern och jag var bara 18.. Att cancern tog dig ifrån oss på bara fyra och en halv vecka! Det är inte rättvist och idag vet vi alla att väldigt mycket i denna värld är orättvist! ÖVERALLT!

Det enda vi kan göra åt saken är att ta vara på det vi har idag, här och nu och inte imorgon. Visa respekt och tacksamhet till allt och alla. Hylla varandra och hylla dig själv för den individ vi är på denna jord. Att vi fortfarande får chansen att stanna här och göra förändring som väldigt många inte får. Idag önskar jag alla tänker till för dessa tankar lever med mig varje dag för vem vet när det är din sista. Tänk till vilka som du tänker på just nu och visa dem hur mycket de betyder!

Min älskade far, jag älskar dig oändligt mycket och det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig. Du är ständigt med i mina drömmar och jag är så tacksam att fått haft en sån fin far som idag är min största förebild och du var alltid en person som aldrig trodde på för små drömmar. Desto större desto bättre. Fanns ingen som trodde på en så mycket som du! Idag önskar jag att du uppe i himlen åker runt på din Harlie Davidson motorcykel ute i friska vårluften och ser ned på oss alla barn som lever för alla vackra minnen vi fått tillsammans med dig, som lever med oss varje dag.

Det första jag ska göra när jag kommer hem är att besöka dig på kyrkogården med en stor bukett blommor. Den mest läskiga platsen men den mest rofyllda platsen jag alltid andas in livets svåra stunder och känner mig ännu närmare dig. Jag saknar dig så mycket 🌹


Likes

Comments

Fråga:Hej! Tack för en så bra blogg, blir så inspirerad! Tänkte ställa en personlig fråga som jag undrat över, vill ni ha barn senare, finns det med i dina drömmar? Och hur kommer det att fungera för dig att eventuellt bära ett barn med allt du gått igenom, vad säger läkarna? Önskar dig all lycka!

Svar: Hej och tack snälla, blir så himla glad! Förstår att även många undrar över denna fråga, du är inte den första som frågar så det är dags att ta upp det. Självklart vill vi ha barn, självklart lever man med drömmen om en framtid med barn. Vem gör inte det? Men samtidigt är det något som skrämmer mig att tänka på då jag faktiskt inte har något papper på hur en graviditet skulle se ut för mig. Det har sagts från läkarna som mindre att det ska fungera för mig att vara gravid men hur processen ser ut är en stor fråga för oss alla och det kommer vi inte få svar på förens det väl sker. Vilket jag tycker är jätte läskigt och speciellt eftersom jag aldrig kommer klara mig utan min näring + dagligt matintag + föda ett barn i magen gör att många tror det kommer bli en kamp, kanske att operera in en extra slang med extra näring CVK som jag hade förut, kommer nog behöva mycket hjälp under den tiden men skam den som ger sig inte sant? Då komplikationerna med min mage är så ovanliga och så speciella så finns det ingen jag kan fråga heller utan vi får ta det steget den dagen. Håller i alla fall tummarna att det kommer gå fint för en framtid med barn önskar jag mig! Hoppas du fick lite svar och önskar er alla en underbar dag! Glöm inte att sprid kärlek!

Likes

Comments

Nu var det äntligen dags att publicera detta inlägg många av er undrat mycket över. Det är inte konstigt, jag förstår er! Nästan lite svårt att veta vart jag ska börja, resan har varit så lång! Men allt började för 13 år sedan. Det var där allting började när jag var åtta år gammal, året jag skulle fylla nio. 
Över en natt fick jag diagnosen allvarligt sjuk. Hade länge gått med starka kramper och smärtor i magen. Mamma som då jobbade på barn avdelningen på sjukhuset klämde och känge. Laktosintolerant, förstorad njure men även hon kände att något var fel. En kväll fick vi åka in och redan dagen efter var ett nytt besök för röntgen. Mamma, Pappa och lilla jag satt i ett stort vitt sjukhusrum och väntade in läkaren. Diagnosen var att jag var svårt sjuk, en stor tumör hade hittats i magen och det var allvarligt. En chock för hela familjen och från den dagen förändrades mitt liv för alltid. 
Redan dagen efter gick bilen mot uppsala sjukhus för större prover. Biopsi, blodprover, kolla hjärtat, förberedelser och försöka få fram mer fakta om vad för tumör som fanns där i min mage. En operation som skulle ta 1 timma slutade i 9 timmar då det uppstod komplikationer. Det här var under flera veckors tid som jag nu samlar ihop i ett. Den stora operationen var igång och när de på barn kirurgen "känsliga varnas" öppnade min mage så var tumören jättestor och satt fast i mina organ. Vilket inte riktigt var planerat. Så i det stora hela så visste de inte vad de skulle göra, de fick ringa in en specialist från vuxen avdelningen som fick utföra operationen på mig och tack till denna människa som räddade mitt liv. Ut fick de en tumör på ett halv kilo ur min lilla mage och var stor som en apelsin eller som en mans två knytnävar... Ja vad ska man säga det är helt ok att säga usch.. Det var en så kallad teratom "varning googla ej".. Men det var en tvilling tumör som det kallas, då de fanns anlag till hår, naglar och tänder. Det var på någotvis min tvilling som redan i mammas mage kom in i min mage och har sedan jag föddes vuxit i min mage. 
Det var väldigt komplicerat och ovanligt och de var tvugna att ge mig en helt ny mage. Bort med delar av tunntarm och bukspotskörtel och sen sy ihop och hoppas på det bästa. Det var tufft! Jag var väldigt dålig, redan första veckan blev jag sämre och de hittade att jag hade bukhinninflammation och fick akut åka in på operation igen. Veckor på sjukhuset av rehabilitering från att komma upp ur sängen, gå på toaletten själv, äta eller ens orka gå ut. Det var en tuff perfiod inte bara för mig utan även för familjen runt omkring. 
Jag kunde inte äta till en början och fick lära känna en helt ny mage och kropp. Dock med slangar jag aldrig skulle bli av med. Vet att ni undrar väldigt mycket om slangen på magen. Den har inte funnits med sen första början utan hade en annan slang som kallas CVK som satt vid högra bröstet och gick in i halsen in till ett stort blodkärl där jag fick näring till en början den hade jag ett längre tag. Dock hände en händelse då jag tappade min hamster under sängen och råkade sätta knät på slangen och röck ur den.. Tydligen hade jag suttit på golvet och trott att jag skulle dö men det löste vi med att åka in och operera in en ny. Jag hade patrull som kom och fixade allting åt mig på morgonen och kvällen tills min älskade familj Mamma och Pappa lärde sig att fixa allt. Rullstolen blev min bästa vän tills min kropp kom tillbaka och kunde börja gå igen. Sen åkte jag även på en blodförgiftning mitt i allting som gjorde mig än en gång väldigt svårt sjuk. Fick ligga isolerad på sjukhuset men är man envis så är man. Något min läkare alltid sa att någonting som får mig att gå långt så är det min envishet. Även där när jag hade massa tabletter att ta som jag hade så svårt för så slutade det med att tvinga läkarna smaka och se hur äckliga de var på mina läkarbesök vilket ofta då var flera personer. 
Det har varje år varit en resa med nya utmaningar och saker som har hänt, allt från att komma tillbaka till skolan, få extra näring om dagarna samt nätterna samtidigt vara smal och omgivningen tycker man äter för lite. Ibland är det för lätt att säga till folk vad smal du är, ät lite mer mat medans om någon är lite överviktig är det helt fel att säga något. Men något jag har gjort sedan detta ändrade mitt liv är att infinna sig själv med att det är fint att vara annorlunda. Man ska våga stå för den man är och vad man vill vara. Ingen annan äger dig förutom dig själv! Jag accepterade mig och har därför aldrig i stort sett haft problem att visa det. Ärret, min slang, alla mina små ärr på kroppen är ju jag. 
Mina 22 år i denna värld har jag lärt mig alldeles för mycket om motgångar vilket har fått mig till den jag är idag, att våga stå för den jag är, våga acceptera och genom det alltid vilja få folk i min omgivning att känna likadant. Jag tror på kärlek och omtanke oavsett och du gillar det så kanske någon annan älskar det. Då ska den få göra det! Vi alla är människor och av lärdom att livet kan tas ifrån dig över en dag, en minut eller sekunder så känner jag att vi har inget att ta till spillo och vem kan sprida för mycket kärlek till världen? Jag vet inte hur länge jag får stanna här och jag är evigt tacksam att fått en andra chans som inte min älskade far fick. Genom mina erfarenheter har jag inte tid att lägga dålig energi utan fokuserar på mitt liv och vad jag kan göra med de erfarenheter jag varit med om och driva det vidare till människor runt omkring. 
Än idag lever jag med ständig kamp med saker jag fått acceptera att jag får leva med resten av mitt liv. Det är alltid ett projekt att göra dessa saker som jag gör idag reser runt i världen. Jag är fortfarande bunden till sjukhuset då jag troligtvis aldrig blir av med slangen. Navelsträngen jag aldrig får klippa, men jag accepterar det. Det är inte alltid en dans på rosor men låt en aldrig sluta kämpa! Detta ska aldrig hindra mig från att leva mitt liv fullt ut! Vilket jag önskar alla andra också känner ovansett problem eller handikapp! 
En tacksamhet jag ständigt blir påmind om är alla människor runt omkring mig som alltid accepterat mig, aldrig fått mig att skämmas eller mått dåligt ovasett om det handlade om att gå med dropp och slang i en väska på skoldagarna, gå ifrån lektionerna för att äta gräddglass och wienerbröd ja ni hör ju eller behöva sonda in maten jag inte åt upp.. Finns så mycket! 
Vet att ni många undrat om just min mage och letat efter svar, hoppas ni fick några svar och jag skriver gärna mer. Fråga om du har frågor, sprid om du vill sprida och glöm inte att sprida extra mycket kärlek och lev fullt ut. 
Vem vet när din dag är din sista?

Likes

Comments

Tiden på året är här, den tiden jag oftast kryper tillbaka in i mitt skal. Eller fortsätter som vanligt även fast jag inte känner mig 100. En djupt djupt smärta som aldrig kommer släppa mitt bröst. It´s you Dad! 
Perioden på året jag kan sitta och tänka i timmar, utan att säga, utan att vara. Känns som jag håller andan under vattnet, man hör ingenting, man har bara sig själv och sina tankar. Det är en tuff tid på året. Oktober/November!
I tankarna är allt, och inget.. Jag plockar upp saker i förflutna och låter tankarna få snurra kring mina val. Denna tid är Pappa. Barndomen, livets vändningar. Bröstet skriker av ilska och smärta.. 
Den är en tanke en känsla som är ebeskrivlig, denna bara finns där och bara svider till i mitt bröst emellan åt. Du är fortfarande inte här. Har jag verligen vuxit och blivit 22 år gammal, när du lämnade oss var jag 18. Har mina vackra småsyskon hunnit blivit 9 och 11 när du var här var dem 5 och 7. Har min storasyster hunnit fått ett till barnbarn till dig och Colin har blivit hela 5 år! Har jag hunnit köpa min egna lägenhet, fått det där jobbet, varit på alla dessa äventyr utan att få kunna dela det med dig. Var det inte meningen att jag skulle få ge dig barnbarn, att du skulle leda mig in på altaret i framtiden pappa. Kunna bli gammal i mitt barndomshem jag skulle få dela med mina framtida barn.  Idag är det bara historia!
Det svider till extra mycket i mitt hjärta av saknad. En saknad jag försöker tänka bort, leva vidare som vi alla måste på något sätt göra. Eller? Vad har vi för val? Tanken jag alltid tänkte på sista helgen på sjukhuset då jag flyttade in på cancer avdelningen för att få all tid jag kunde med min pappa. Allt för att få vara med dig 24/7 för hur länge till skulle jag få det. Något jag inte visste då var att det var 2 dygn till.. Tanken slår mig tillbaka att vad har jag för val.. Vi har många val här i livet vi kan påverka, med det finns dem vi bara måste leva med. Som att se min pappa somna in av cancer på 4,5 vecka. 
Det är lätt och det är svårt. Jag är en person som vill välja den enkla, eller har många tillfällen i livet hamnat i en sits där jag måste välja styrka istället för svaghet. För om jag inte hade valt att kämpa hade jag inte suttit där jag är idag. 
Vill bara påminna, ni att man får inte tappa sig själv utan vi alla måste fajtas för att välja styrka istället för att se åt det andra hållet utan någon väg. Sedan jag var 8 år fick jag lära mig att livet är inte att leka med. Att själv nästan mista livet till att jag skulle få se min far somna in som 18 åring 10 år senare eller att huset skulle brinna ner mitt i allt. Vad kommer jag kunna berätta om 10 år från nu? Lycka eller... Vi har bara här och nu idag och kanske inte imorgon.  Tänk om jag fick göra ett val i livet då skulle det vara att få ha ett livslångt liv med mina nära och kära. Stanna där jag är idag för det räcker! Nu har jag hittat min lycka, mina mål och drömmar som flyger mig långt in i framtiden. Det enda jag hoppas idag är att jag når dit! 
Idag tänker jag på min fina familj, alla som jag är så tacksam till att ha i mitt liv. Till livet och till framtiden som jag känner kommer vara ljus. Det har snart gått 4 år sedan min pappa lämnade oss i obotlig cancer. Jag tänker på han varenda dag och att han är med mig världen över i den klarblåa himlen ger mig styrka. 
Extra mycket tankar idag då det är farsdag. Min sista farsdag minns jag på intensiven i uppsala. Du hade tappat rösten och vi kunde från nu endast kommunicera genom penna och papper. Sängliggandes och emellanåt omedveten. Vi kämpade, vi kämpade så mycket! Plastrosor var det enda vi fick ta in på avdelningen i röda och orangea med trisslotter där vi önskade vi kunde skrapa fram ett livslångt hälsosamt liv och att övervinna cancern! Idag tar min 11 åriga lillasyster hand om rosorna som jag inte kunna släppt sedan dess. Och att personalen på sjukhuset valde att ta en av dessa rosor att lägga på ditt bröst efter att du tagit ditt sista andetag. Det finns mycket minnen man måste leva med, om jag bara kunde trolla. Grattis på farsdag min älskade far. Jag saknar dig så mycket! 

Likes

Comments

Instagram@sofiahanden